Hönsmamma

e nog jag det! Kommer på mig själv att alltid rabbla upp hur & när Dan ska göra vad med Colin så fort jag lämnar dom ensamma, fast nog D säkert vet allt redan. Och så drar jag ut på tiden för att gosa bebben så länge som möjligt, ååh int roligt att lämna honom, om än bara för nån timme! Stackarn får väl ha mig släpandes i byxbenet sen när det blir så dags att fara ut på stan med kompisar. Som tur är det ju några år kvar!! 

Det är ju bra att vänja sig lite i gången, kan bli väldigt svårt att sen då man börjar jobba flera dagar i veckan, lämna ifrån honom om man inte vant sig med det..Men nog e han ju lite mamis ändå, han hade varit så ledsen en dag då jag var i jobb, och så fort jag kom hem sken han upp som solen och bara låg och skrattade och glömde bort att äta då jag erbjöd honom hans efterlängtade mjölk. Underbara unge!

På tisdag får vi kaffebesök av Eva-Lotta med sin lilla Eddie som e några veckor yngre än Colin, & Anna med sin 6 månader (?) gamla Hugo. Ska bli trevligt med lite mammaprat! I torsdags fick jag också besök av Kristiina med familj, Colin var ju inte så passlig lekkamrat åt William ännu, men som sagt, om 1 år eller så kanske ;)

Dop

Imorgon döps vår lilleman, så ikväll blir det att baka lite å stryka kläder.
Det blir inget stort dop egentligen, runt 25 personer tror jag vi blir. Riktigt lagom!

Annars susar dagarna förbi som vanligt, Colin bli bara större och större. I tisdags på hans 2 månadersdag vägde han ca 5400 g och mätte 60,5 cm. Så han hör till dom längre barnen enligt kurvan. Rotavirusvaccinet fick han också på samma gång. Några biverkningar har jag inte märkt av, men det kanske är mer vanligt med dom andra vaccinen som dom börjar få från 3 månader och framåt. Han sover bra på nätterna, vilket mamma är superglad över så man inte behöver känna sig eller se ut som zombies.

Man får ju ta tillfället i akt och passa på att fixa något gott dom kvällar han råkar ha en längre tupplur, och häromkvällen fick det bli en svartvinbärspaj med maräng.

 

Den får nog godkänt (av mig) eftersom D inte äter bakverk överhuvudtaget. Men lär nog få slänga en hel del av den eftersom jag försöker att undvika alltför mycket sött, så inte C får så mycket magknip. Kämpakämpa, jag som älskar godis & choklad..

 

 

 

 

 

Mammas & Pappas gulle v

 

Jobbstart

 

Sitter som bäst och tar emot tidsbokningar på jobbet, känns trevligt att vara på plats igen. Det är ju endå bara 1 dag i veckan, så jag tror det är bra för knopp och kropp att slippa hemifrån för en liten stund så pappa får ta hand om Colin ensam också :)Många funderar hur jag ska orka då han bara är 1 månad (och 1 vecka) gammal, men jag känner mig tillräckligt pigg och redo att komma igång lite smått. Roligt också att känna sig behövd, många kunder har redan hört av sig och är så glada.

 

Så söndagar är jag alltså på plats för alla som vill fräscha upp sig lite nu i höst! Här finns idag också kaffe & kex till dom som tycker sig behöva lite sådant festligt.

 

 

 

 

 

 

Snor, blöjor & en massa mys

Så ser det ut för tillfället, stackars Colin har blivit snorig, så Näs Frida får jobba ganska hårt på dagarna. Han själv verkar inte lida så mycket, han är nog lika nöjd som vanligt och inte blir han lessen heller fast det inte är lika lätt att äta med snorig näsa.

Mellan måltiderna så varierar vi med blöjbyten, mys framför tv:n, och vagnpromenader om vädret tillåter. Man märker att han nu som 1 månad gammal orkar vara vaken längre stunder och kan ligga och studera omgivningen utan att vilja ha sin mjölk direkt. Han går upp bra i vikt, och hade växt till sig ordentligt på hans 1 månadskontroll på rdg. Han hade blivit en lång man på hela 57,5 cm och vägde ca. 4200 g.

Som dom brukar säga, man förstår verkligen inte hur fort tiden går, känns ju som han föddes igår!

Bilder mörka som natten, men där skymtar man ju vår lilla skatt. Frågade vid rdg ifall det är möjligt att han kan börja skratta redan (utan ljud, men flinar stort). Hon sa att det är mycket möjligt att dom kan det. Detta har hänt då man sjungit åt honom och han har tittat en i ögonen. Hur kul som helst, man börjar gapskratta för det ser ju för roligt ut då han gör det!  Undrar om man själv ser kul ut, eller ifall det är sången som är skrattretande. Kanske bådeoch.

Egen tid

njuter jag av för tillfället, Colin ligger och myser på sitt fårskinnsfäll som han fick av sin gammelmormor o morfar igår.

Han har sovit bra nätter nu sen jag blev frisk (har haft början till mjölkstockning och äter nu pencilin). Under dom nätter jag hade runt 40 graders feber sov bebben också dåligt, så det gjorde ju inte saken bättre. Nu slumrar han in runt 1 tiden och vaknar där kring halv 8. Bra sålänge det varar :)

En mycket snäll grabb, lite gnällig om han inte får sin mjölk genast då han en gång larmat att han är hungrig, men annars mycket harmonisk.  Han är lugn då han får ny blöja, men senast 5 minuter efter ska nog bröstet slängas fram, annars kommer det nog en liten sur min. Mera jobb med denna lilla buse på utsidan av magen, men det är sååå mycket roligare! Njuter till max av att äntligen vara mamma!

Den stora dagen, två blev tre

Här har det inte hänt något sen jag for iväg på min mammaledighet, så vad passar då bättre än att knåpa ihop berättelsen hur det gick när vår underbara son kom till världen den 6.9. v


Onsdagen den 5.9, v 40+1 började som vilken annan dag som helst. Inga känningar, åkte med D och hans pappa till J:stad på lite ärenden. Mot kvällen blev jag lite trött så jag tog en tupplur mellan 19-21. Kände mig kissnödig, och efter toalettbesöket gick slemproppen. För första gången under denna graviditet kände jag nervositet, fast en postiv sådan! Slängde mig på telefonen och ringde D som inte kommit hem från jobb ännu. Han blev nog lite paff, och satte i en extra växel. Jag ringde till BB där dom sa att det säkert är fostervatten som börjat läcka också, så jag skulle bara vänta att det kommer mer.

Behövde inte vänta länge, ungefär en halv timme efter hann jag bara gå mot vardagsrummet och sa åt D "Oj, nu får jag en värk". Behöver man ens säga att man faktiskt märker ifall vattnet går?! Haha, en sjö med vatten kom ut och vi bara skrattade och fattade nog ingenting.

Jag rinde till BB igen, och frågade hur bråttom det är, om jag hinner duscha av mig innan. Vilket jag givetvis nog kunde göra.

Hade ganska regelbundna sammandragningar i bilen påväg till J:stad, dom kom med ca 10 minuters mellanrum. Väl framme kl 00:00 blev det ctg i ungefär en halv timme, sammadragningarna blev lite starkare hela tiden, med 7 min mellanrum. Kunde ännu i detta skede skratta å prata med D, även om det nog kändes ganska ordentligt. Efter ctg:n blev det första undersökningen, och jag var öppen 1 cm.

 

 

 

Vi fick ett familjerum, och nu var det bara att börja vänta att det skulle hända något mer. Fick värkmedicin i spruta, oxanest kanske det hette. Läste skvallertidningar, och min trötta sambo somnade vid 2 tiden. Sammandragningarna blev längre och intensivare hela tiden, nu fick jag verkligen koncentrera mig på att andas och försöka slappna av. Kunde absolut inte ligga ner, då blev allting bara svart. Gick omkring och hade fruktansvärda värkar, så vid 6 tiden, då jag trodde att jag kanske var öppen runt 5-6 cm, väckte jag D och sa nu vill jag ha något som tar bort dethär!! Han ringde på klockan och en barmorska kom in. Fick sitta med ctg igen, och nu var värkarna så kraftiga att jag knappt kunde andas igenom dom. D fick påminna mig hela tiden "ANDAS, ANDAS". 2 barmorskor ville undersöka mig, och till min stora förvåning var jag nu öppen 10 cm. Dom sa nu "ska du föda barn, vi ska flytta oss till förlossningssalen". Aaaah, tänkte jag, äntligen. Jag som planerat att jag ville ha epidural, så blev det ju inte, men ingen fara för min del, jag överlevde ju. Det var så otroligt skönt då krystandet kom igång, kroppen krystade av sig själv, har inte upplevt någon liknande kraft!!

7:20 började krystandet, till först kändes det som ingenting hände. Sa i något skede "Nee-e, han sitter fast". Jag tryckte och tryckte som fort krystvärkarna kom. Huvudet började synas efter en liten stund, och D fick se lite hår på bäbis. Krystvärkarna var inte lika intensiva längre så jag fick dropp. Då huvudet var påväg ut, kändes det som jag skulle krysta ut något som brann. D hejade på mig och jag knep hans hand.
Efter några krystningar till kom han ut, och all smärta försvann. Tårar började rinna då man hörde hans gråt! 8:00 blev klockslaget, så någon lång förlossning blev det inte med tanke på att jag var förstföderska.

D tyckte jag var en riktig superwoman, han förstod inte att jag inte skrikit en enda gång på hela natten, utan bara låg tyst.

Aldrig kan man förstå känslan av hur mycket man älskar den varelse som bott i magen, innan man får babyn på sitt bröst. Helt otroligt! Hade 2 underbara barmorskor som tog emot babyn, den ena från min hemby dessutom. Ni var verkligen super!

Den enda, och den bästa tänkbara smärtlindringen för mig, det var min D! Att bara få hålla hans hand under dom  värsta värkarna var guldvärt! Jag älskar dej!

 

 

 

Den bästa dagen i hela mitt liv!

 

 

Nedräkning

Efter 3 timmar börjar min mammaledighet. Då får alla kunder vänta snällt tills jag öppnar igen. Den som ännu behöver någon produkt får skynda skynda, ännu hinner ni!