Jobbstart

 

Sitter som bäst och tar emot tidsbokningar på jobbet, känns trevligt att vara på plats igen. Det är ju endå bara 1 dag i veckan, så jag tror det är bra för knopp och kropp att slippa hemifrån för en liten stund så pappa får ta hand om Colin ensam också :)Många funderar hur jag ska orka då han bara är 1 månad (och 1 vecka) gammal, men jag känner mig tillräckligt pigg och redo att komma igång lite smått. Roligt också att känna sig behövd, många kunder har redan hört av sig och är så glada.

 

Så söndagar är jag alltså på plats för alla som vill fräscha upp sig lite nu i höst! Här finns idag också kaffe & kex till dom som tycker sig behöva lite sådant festligt.

 

 

 

 

 

 

Snor, blöjor & en massa mys

Så ser det ut för tillfället, stackars Colin har blivit snorig, så Näs Frida får jobba ganska hårt på dagarna. Han själv verkar inte lida så mycket, han är nog lika nöjd som vanligt och inte blir han lessen heller fast det inte är lika lätt att äta med snorig näsa.

Mellan måltiderna så varierar vi med blöjbyten, mys framför tv:n, och vagnpromenader om vädret tillåter. Man märker att han nu som 1 månad gammal orkar vara vaken längre stunder och kan ligga och studera omgivningen utan att vilja ha sin mjölk direkt. Han går upp bra i vikt, och hade växt till sig ordentligt på hans 1 månadskontroll på rdg. Han hade blivit en lång man på hela 57,5 cm och vägde ca. 4200 g.

Som dom brukar säga, man förstår verkligen inte hur fort tiden går, känns ju som han föddes igår!

Bilder mörka som natten, men där skymtar man ju vår lilla skatt. Frågade vid rdg ifall det är möjligt att han kan börja skratta redan (utan ljud, men flinar stort). Hon sa att det är mycket möjligt att dom kan det. Detta har hänt då man sjungit åt honom och han har tittat en i ögonen. Hur kul som helst, man börjar gapskratta för det ser ju för roligt ut då han gör det!  Undrar om man själv ser kul ut, eller ifall det är sången som är skrattretande. Kanske bådeoch.

Egen tid

njuter jag av för tillfället, Colin ligger och myser på sitt fårskinnsfäll som han fick av sin gammelmormor o morfar igår.

Han har sovit bra nätter nu sen jag blev frisk (har haft början till mjölkstockning och äter nu pencilin). Under dom nätter jag hade runt 40 graders feber sov bebben också dåligt, så det gjorde ju inte saken bättre. Nu slumrar han in runt 1 tiden och vaknar där kring halv 8. Bra sålänge det varar :)

En mycket snäll grabb, lite gnällig om han inte får sin mjölk genast då han en gång larmat att han är hungrig, men annars mycket harmonisk.  Han är lugn då han får ny blöja, men senast 5 minuter efter ska nog bröstet slängas fram, annars kommer det nog en liten sur min. Mera jobb med denna lilla buse på utsidan av magen, men det är sååå mycket roligare! Njuter till max av att äntligen vara mamma!

Den stora dagen, två blev tre

Här har det inte hänt något sen jag for iväg på min mammaledighet, så vad passar då bättre än att knåpa ihop berättelsen hur det gick när vår underbara son kom till världen den 6.9. v


Onsdagen den 5.9, v 40+1 började som vilken annan dag som helst. Inga känningar, åkte med D och hans pappa till J:stad på lite ärenden. Mot kvällen blev jag lite trött så jag tog en tupplur mellan 19-21. Kände mig kissnödig, och efter toalettbesöket gick slemproppen. För första gången under denna graviditet kände jag nervositet, fast en postiv sådan! Slängde mig på telefonen och ringde D som inte kommit hem från jobb ännu. Han blev nog lite paff, och satte i en extra växel. Jag ringde till BB där dom sa att det säkert är fostervatten som börjat läcka också, så jag skulle bara vänta att det kommer mer.

Behövde inte vänta länge, ungefär en halv timme efter hann jag bara gå mot vardagsrummet och sa åt D "Oj, nu får jag en värk". Behöver man ens säga att man faktiskt märker ifall vattnet går?! Haha, en sjö med vatten kom ut och vi bara skrattade och fattade nog ingenting.

Jag rinde till BB igen, och frågade hur bråttom det är, om jag hinner duscha av mig innan. Vilket jag givetvis nog kunde göra.

Hade ganska regelbundna sammandragningar i bilen påväg till J:stad, dom kom med ca 10 minuters mellanrum. Väl framme kl 00:00 blev det ctg i ungefär en halv timme, sammadragningarna blev lite starkare hela tiden, med 7 min mellanrum. Kunde ännu i detta skede skratta å prata med D, även om det nog kändes ganska ordentligt. Efter ctg:n blev det första undersökningen, och jag var öppen 1 cm.

 

 

 

Vi fick ett familjerum, och nu var det bara att börja vänta att det skulle hända något mer. Fick värkmedicin i spruta, oxanest kanske det hette. Läste skvallertidningar, och min trötta sambo somnade vid 2 tiden. Sammandragningarna blev längre och intensivare hela tiden, nu fick jag verkligen koncentrera mig på att andas och försöka slappna av. Kunde absolut inte ligga ner, då blev allting bara svart. Gick omkring och hade fruktansvärda värkar, så vid 6 tiden, då jag trodde att jag kanske var öppen runt 5-6 cm, väckte jag D och sa nu vill jag ha något som tar bort dethär!! Han ringde på klockan och en barmorska kom in. Fick sitta med ctg igen, och nu var värkarna så kraftiga att jag knappt kunde andas igenom dom. D fick påminna mig hela tiden "ANDAS, ANDAS". 2 barmorskor ville undersöka mig, och till min stora förvåning var jag nu öppen 10 cm. Dom sa nu "ska du föda barn, vi ska flytta oss till förlossningssalen". Aaaah, tänkte jag, äntligen. Jag som planerat att jag ville ha epidural, så blev det ju inte, men ingen fara för min del, jag överlevde ju. Det var så otroligt skönt då krystandet kom igång, kroppen krystade av sig själv, har inte upplevt någon liknande kraft!!

7:20 började krystandet, till först kändes det som ingenting hände. Sa i något skede "Nee-e, han sitter fast". Jag tryckte och tryckte som fort krystvärkarna kom. Huvudet började synas efter en liten stund, och D fick se lite hår på bäbis. Krystvärkarna var inte lika intensiva längre så jag fick dropp. Då huvudet var påväg ut, kändes det som jag skulle krysta ut något som brann. D hejade på mig och jag knep hans hand.
Efter några krystningar till kom han ut, och all smärta försvann. Tårar började rinna då man hörde hans gråt! 8:00 blev klockslaget, så någon lång förlossning blev det inte med tanke på att jag var förstföderska.

D tyckte jag var en riktig superwoman, han förstod inte att jag inte skrikit en enda gång på hela natten, utan bara låg tyst.

Aldrig kan man förstå känslan av hur mycket man älskar den varelse som bott i magen, innan man får babyn på sitt bröst. Helt otroligt! Hade 2 underbara barmorskor som tog emot babyn, den ena från min hemby dessutom. Ni var verkligen super!

Den enda, och den bästa tänkbara smärtlindringen för mig, det var min D! Att bara få hålla hans hand under dom  värsta värkarna var guldvärt! Jag älskar dej!

 

 

 

Den bästa dagen i hela mitt liv!

 

 

Nedräkning

Efter 3 timmar börjar min mammaledighet. Då får alla kunder vänta snällt tills jag öppnar igen. Den som ännu behöver någon produkt får skynda skynda, ännu hinner ni!

Förlossning

Fick nyss vara me D i "föusi" och se på då han lekte barnmorska och drog ut en söt liten bebbe.

Förutom att jag halvt gömde mig bakom mitt paraply då han började dra i benen, så noterade jag hur otroligt cool kon var, stod och åt gräs och började trampa då hon såg att hon snart skulle få lite mjöl. That´s it. Inget vrål, inget stånkande, utan såg helt oberörd ut. Tror inte i min vildaste fantasi att jag skulle kunna sitta och tugga på en smörgås, och kanske skina upp om någon kommer med en kopp kaffe, under krystningsskedet.
Eller kanske om det handlar om lite choklad? ;)

Går nu in i vecka 36, och denna putis går jag och bär på för tillfället. v

En lista har jag ju inte hunnit med ännu, så här kommer den:

 

Halsbränna: Ja, ibland. Har aldrig haft det förut, så nu vet jag ju vad det är.

Ryggbesvär: Nope!

Bäckenbesvär: Nej!

Muskel och vadkramp: På natten kan jag få i vaderna. Men det är nog sällan.

Åderbrock: Neej!

Nästäppa: Lite grann.

Urinvägsinfektion: Nej.

Känsligt tandkött: Känsligare, ja. Men inte överdrivet känsligt.

Bättre hy & hår: Hyn är bättre än vanligt, håret har jag inte märkt någon skillnad på.

Illamående: Inte alls. Inte ens i början. Lyx, I know! 

Viktökning: 10 kg

Trötthet: Mmm-hmm!! I början av graviditeten, och nu mot slutet.

Upp och ner i humöret: Nej, mindre humörsvängingar än annars skulle jag vilja påstå! Fråga D för säkrare svar ;) 

Strimmor på magen: Inte en enda, så schaaaas säger jag åt dom.

Putande navel: Lite put nog.

Svullnader: Har haft lite i fötterna, men inget för tillfället.
Yrsel: Ibland. Hemskt i kassakön, blää!
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Jaa, det går i perioder det också.

Blodbrist/ järnbrist: Järnbrist nu mot slutet, men det har förbättrats tack vare Ferronol.
Sammandragningar: Ja dom har börjat komma, men minskar då jag faktiskt vilar ordentligt. 

Sömnproblem: Näe, bara att jag vaknar och är så otroligt kissnödig varje natt. Så ett toalettbesök får jag räkna med en gång/natt.

Nytt konstigt matbehov: Inget nytt, inget konstigt. Allt som är gott! :)

Snart...

..börjar min mammaledighet, för att vara exakt så är det 11 dagar kvar. Det ska nog bli riktigt bra att få ta det lite lugnt å ha det (förhoppningsvis) skönt en liten stund innan lillen tittar ut. Dom har ju talat om fint väder till augusti månad, så kanske man äntligen kan sola å bada lite denna sommar!!

I lördags hade D hjärtat sin 1 dag långa semester, å den dagen spenderade vi med lite sovmorgon, ett besök till Kokkola för att kolla barnvagnar, glass på stan, och sedan lite kakaomys på bryggan vid strand camping. Senare på kvällen bjöd D´s fammo & faffa på mat och tårta så där satt vi en bra stund. Var även en kort stund på Jeppisdagan, men jag blev så trött på fyllon som vinglade omkring överallt och gapande folk så vi for nog hem väldigt fort. Som "ganska" höggravid orkar jag inte med något oljud, och inte hade D något emot det korta besöket heller. Nöjda o glada somnade vi till en film hemma i soffan.

På söndagen hade vi lite kalasbesök i form av Mamma & Kenneth, som firade min 23 årsdag. Fyllde år förra tisdagen, men har inte hunnit ha några gäster förren igår, och nu in i veckan kommer syster.

Nu har vi annars bestämt oss i vagndjungeln vilken det blir. Har ju varit ganska ivrig på att skaffa en Emmaljunga vagn, men nu i slutändan fick det bli en Gesslein F6.


(Baby Styles bild)


En likadan som på bilden, men vi beställde vår, så inom 10-30 dagar borde den vara på plats hos oss. Den var smidig, och vi var båda nöjda efter att ha "provkört" den, så en sådan fick det bli! :) Den borde vara ganska lätt att rengöra eftersom tyget är i någotslags skinn, riktigt skönt material.  

Har även börjat känna av lite sammadragningar mellan varven, märks att man kanske ska lugna ner sig lite. Tycker kanske att jag klarar av/orkar med mer än jag borde. Var på rådg.besök idag, allt var bra. Mitt Hb som spökat och legat alldeles för lågt har nu stigit från 102 till 120 från besöket för 2 veckor sedan. YES! Ferronol drycken verkar göra sitt, så den fortsätter jag med. Har druckit det i ungefär 1 månad nu, så nu äntligen har den börjat verka.

Hade gått ner i vikt, men endast med 300 g, så det gjorde inget, magen hade växt och baby var bus, så allt som det skulle. Jag sa att han sparkar så hårt på dagar och kvällar, så ibland funderar man ifall han kommer genom skinnet. Det lär ju vara ganska normalt, så kanske även min hud håller, hehe.